M.E.N.S

Fan för dagarna innan mens. Jag blir helt orkeslös och små slängar av panikångest.

Annonser

Flugor och bröst

Alla dessa jävla flugor som kommer när värmen kommer. Dom surrar omkring en hela tiden, sätter sig på benen och kittlar och irriterar. Jag ska köpa sådana äckliga kletiga flugremsor, sådana som Emil köper till sin mamma. Sen ska jag köpa kardborreband och sy fast på gardinen framför dörren så inte en jävel kan komma in. Och göra myggfönster till alla fönster. Ni ska nu döden dö.

Och brösten, som jag inte är bekväm med att visa längre.  Det är sorgligt att en inte ska kunna åka och handla utan att äldre gubbar ska fastna med blicken. Det äcklar mig. 

Astrid och hennes systrar.

Det händer så mycket hela tiden. Saker som en inte kan styra över. Ibland är dom fantastiska men ibland så jävla tunga att bära med sig.

I sommar är det två år sen jag efter ett telefonsamtal satt mig i bilen med ögonen fulla av tårar och körde 4 timmar upp till Stockholm. Det skulle bli den första av många turer upp dit för att vara nära min faster. Sista gången jag träffade henne var 4 timmar innan hon inte orkade kämpa emot cancern längre.
Eftersom vi inte bodde i samma stad och inte träffades dagligen eller regelbundet kan jag fortfarande tänka att hon fortfarande finns kvar men samtidigt vet jag så väl att hon är borta.
Jag har nästan ständigt dåligt samvete för att jag inte hör av mig till min kusin oftare.
Jag borde verkligen höra av mig till henne men så kommer mitt liv emellan hela tiden.

Döden, jag är inte rädd för den. Jag har varit i kontakt med den många gånger nu men varje gång någon i min närhet dör gör det lika ont. Och ondast gör det när någon som fortfarande hade många år kvar att leva inte får eller väljer att inte leva längre.